Nora, Mitic

Kroatien 2024

Min resa från volontär till bartender

I början av september förra året låg jag i sängen i mitt gamla tonårsrum och hade livskris. Jag hade bestämt mig för att ta studieuppehåll från mitt kandidatprogram, men ostrukturerad som jag är hade jag inte beslutat vad jag skulle göra under studieuppehållet. Jag låg och laddade om sidan för nya volontäruppdrag och klickade på varenda förslag som kom upp.Egentligen bör man kanske ha mer eftertanke bakom sitt beslut om vilken organisation man ska åka till, men nu när allt är över är jag glad att jag inte var särskilt eftertänksam.

Jag hamnade i en organisation som arbetar för romers rättigheter. Romer är en etnisk minoritetsgrupp som bor utspridda över världen, och till stor del i Europa. Jag skulle skriva artiklar om deras historia och kultur, och verka för att förbättra deras vardag, som inte sällan är fylld av diskriminering och social orättvisa. Jobbet lärde mig en hel del om romsk kultur, och om hur politiska beslut kan påverka den enskilda individen och grupper som den tillhör.

Jag lärde mig mycket om att skriva artiklar och arbeta självständigt, men ärligt talat var det inte främst de professionella lärdomarna som fick mig att tacka min
lyckliga stjärna för att jag valde Zagreb. Mina kollegor tillika rumskamrater blev snabbt mina nära vänner. Vi skrattade ihop, reste ihop och de lärde mig att tänka på andra sätt och se saker från nya perspektiv. Det hade mycket väl kunnat
vara så att vi bildade en fungerande professionell relation till varandra, och det hade varit helt okej. Men av någon anledning var vi precis rätt personer på precis rätt plats (vår lägenhet). Vår relation blev mycket mer än så. Vi skapade ett litet hushåll med krukväxter, hemmafester och ihärdiga jakter på rabatterade matvaror.

Månaderna gick och efter att jag kom tillbaka från mitt jullov i Sverige hade jag fattat ett beslut. Jag trivdes inte i organisationen, och fast jag egentligen hade planerat att stanna fram till slutet av augusti bestämde jag mig för att lämna
redan i februari. Men jag ville inte åka hem till Sverige igen. Jag ville inte lämna mina vänner, och jag ville heller inte lämna staden som vid det här laget hade börjat kännas som mitt hem.

Jag började leta nytt jobb och lägenhet i Zagreb, och efter många stressiga timmar bland facebookgrupper, jobbannonser och mejladresser fick jag äntligen ett jobb. Jag blev så glad att jag var övertygad om att det bara var ett skämt. Jobbet jag fick var på en av mina favoritbarer i staden, och chefen jag fick var en av de snällaste jag haft. Jag lyckades också hitta en lägenhet med hjälp av en kompis kompis.

Nu är jag tillbaka i Sverige. Jag jobbade på en helt okej arbetsplats i fyra månader och med fantastiska vänner. Sedan jobbade jag på en fantastisk arbetsplats i fyra månader, fortfarande med fantastiska vänner. Erfarenheten har höjt mitt självförtroende och övertygelsen att jag har makten över mitt eget liv. Om jag vill förändra hur jag lever det har jag möjlighet att byta jobb, plats, drömmar eller ambitioner. Och om jag har tur är jag omgiven av goda vänner under tiden.